‏ Titus 3

1Förmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar; 2Om ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor. 3Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes. 4Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades; 5Icke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse; 6Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum; 7På det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet. 8Det är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt. 9Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng. 10Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är; 11Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver. 12Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren. 13Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas. 14Men låt ock dem, som våre äro, lära i goda gerningar föregå der det behöfves, att de icke äro ofruktsamme. Helsa dig alla, som med mig äro. Helsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom. Amen. 15Skrifven af Nicopolis, i Macedonien.