‏ Matthew 5Summary

1När han såg folket, steg han upp på ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom. 2Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade: 3Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem till. 4Salige äro de bedröfvade; ty de skola få hugsvalelse. 5Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena. 6Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifva mättade. 7Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet. 8Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud. 9Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn. 10Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull; ty dem hörer himmelriket till. 11Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull. 12Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafva sammalunda förföljt Propheterna, som hafva varit för eder. 13I ären jordenes salt; är det så, att saltet mister sin sälto, hvarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen. 14I ären verldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg. 15Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro. 16Så låter edart ljus lysa för menniskomen, att de måga se edra goda gerningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen. 17I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda. 18Ty jag säger eder för sant: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstafven, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt. 19Derföre, hvilken som upplossar ett af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hvilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket. 20Ty jag säger eder att, utan edor rättfärdighet öfvergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket. 21I hafven hört, att dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig under domen. 22Men jag säger eder, att hvilken som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen; men hvilken som säger: Racha till sin broder, han är skyldig under rådet; men hvilken som säger: Du dåre, han är skyldig till helvetes eld. 23Derföre, om du offrar dina gåfvo på altaret, och kommer så ihåg, att din broder hafver något emot dig; 24Så lägg der dina gåfvo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfvo. 25Du skall vara din trätobroder benägen till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen; att din trätobroder antvardar dig icke domarenom, och domaren antvardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse. 26Sannerliga säger jag dig, du varder der icke utkommandes, tilldess du hafver betalat den yttersta skärfven. 27I hafven hört, att det var sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor. 28Men jag säger eder: Hvilken som ser på ena qvinno, till att begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta. 29Om så är, att ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes. 30Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre att ett ditt ledamot förderfvas, än att hela kroppen kastas till helvetes. 31Det är ock sagdt: Hvilken som öfvergifver sina hustru, han skall gifva henne ett skiljobref. 32Men jag säger eder: Hvilken som helst öfvergifver sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor; och hvilken ena öfvergifna tager till hustru, han gör hor. 33Åter hafven I hört, att det var sagdt dom gamlom: Du skall icke svärja dig men, utan skall hålla Herranom din ed. 34Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja, hvarken vid himmelen; ty han är Guds stol; 35Eller vid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad. 36Ej heller skall du svärja vid ditt hufvud; ty du förmår icke göra ett hår hvitt eller svart. 37Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej; hvad deröfver är, det är af ondo. 38I hafven hört, att det är sagdt: Öga för öga, tand för tand. 39Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, att någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till. 40Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafva kåpona med. 41Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom. 42Gif honom, som af dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna af dig. 43I hafven hört, att det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda. 44Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna, och görer väl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder; 45På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol uppgå öfver onda och goda, och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga. 46Förty, om I älsken dem som eder älska, hvad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner det samma? 47Om I hafven eder vänliga mot edra bröder allenast, hvad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner? 48Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.