‏ Matthew 27Summary

1Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom. 2Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato. 3När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta; 4Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om. 5Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf. 6Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd. 7Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning; 8Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag. 9Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn. 10Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade. 11Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det. 12Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet. 13Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig? 14Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga. 15Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade. 16Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas. 17Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus? 18Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull. 19Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull. 20Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum. 21Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam. 22Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom. 23Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom. 24Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om. 25Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn. 26Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas. 27Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom; 28Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel; 29Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung. 30Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud. 31Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan. 32Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors. 33Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen, 34Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat. 35Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott. 36Och de såto der, och togo vara på honom. 37Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung. 38Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra. 39Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud; 40Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset. 41Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade: 42Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom. 43Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son. 44Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro. 45Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman. 46Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? 47Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias. 48Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka. 49Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom. 50Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan. 51Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade. 52Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp; 53Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom. 54Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son. 55Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom. 56Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder. 57Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge. 58Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven. 59Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde; 60Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde. 61Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena. 62Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus; 63Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp. 64Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första. 65Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen. 66Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.