‏ Matthew 23Summary

1Då talade Jesus till folket, och till sina Lärjungar. 2Sägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer. 3Allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet. 4De binda tunga och odrägeliga bördor tillsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de vilja icke sjelfve röra dem med ett finger. 5Men alla sina gerningar göra de, på det de skola varda sedde af menniskomen; de göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora; 6De sitta gerna främst vid borden, och i Synagogorna; 7Och vilja gerna varda helsade på torgen, och heta af menniskomen: Rabbi, Rabbi. 8Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder. 9Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader, som är i himlom. 10Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus. 11Den som är ypperst ibland eder, han skall vara edar tjenare. 12Ty den sig upphöjer, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd. 13Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tillsluten himmelriket för menniskomen; I gån icke der sjelfve in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå. 14Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse. 15Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring vatten och land, att I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom till helvetes barn, dubbelt mer än I sjelfve ären. 16Ve eder, blinde ledare, ty I sägen: Hvilken som svär vid templet, det är intet; men den som svär vid guldet i templet, han är saker. 17I galne och blinde; hvilket är yppare, guldet, eller templet som helgar guldet? 18Och hvilken som svär vid altaret, det är intet; men den der svär vid offret, som deruppå är, han är saker. 19I galne och blinde, hvilket är yppare, offret, eller altaret som helgar offret? 20Derföre, den som svär vid altaret, han svär vid det sjelft, och vid allt det derpå är. 21Och den som svär vid templet, han svär vid det sjelft, och vid honom som deruti bor. 22Och den som svär vid himmelen, han svär vid Guds stol, och vid honom som deruppå sitter. 23Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som svårast är i lagen, nämliga domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta. 24I blinde ledare, som silen myggor, och uppsvälgen camelen. 25Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantill äro all ting full med rof och orenlighet. 26Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantill i drickekaret, och i fatet, att det utvärtes är må ock rent varda. 27Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafvar, som utantill äro hvitmenade, hvilka utvärtes synas dägeliga; men innantill äro de fulla med de dödas ben och all orenlighet. 28Så synes ock I utvärtes för menniskomen rättfärdige; men invärtes ären I fulle med skrymteri och odygd. 29Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som uppbyggen Propheternas grafvar, och pryden de rättfärdigas grifter, 30Sägande: Hade vi varit i våra fäders tid, vi skullom icke hafva varit delaktige med dem i Propheternas blod. 31Så betygen I då öfver eder sjelfva, att I ären deras barn, som Propheterna dråpo. 32Nu väl, uppfyller ock I edra fäders mått. 33I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helvetes fördömelse? 34Derföre, si, jag sänder till eder Propheter, och visa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden till den andra; 35På det öfver eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intill Zacharie, Barachie sons, blod, hvilken I dråpen emellan templet och altaret. 36Sannerliga säger jag eder, att allt detta skall komma uppå detta slägtet. 37Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände till dig; huru ofta hafver jag velat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och I villen icke? 38Si, edart hus skall eder blifva öde. 39Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, tilldess I skolen säga: Välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn.