‏ Luke 23Summary

1Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum; 2Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung. 3Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det. 4Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen. 5Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit. 6Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man. 7Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden. 8Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom. 9Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet. 10Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom. 11Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum. 12Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap. 13Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket; 14Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före; 15Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var. 16Derföre vill jag näpsan och släppan. 17Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös. 18Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös; 19Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp. 20Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös. 21Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom. 22Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös. 23Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer. 24Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade; 25Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja. 26Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum. 27Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom. 28Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn. 29Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit. 30Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss. 31Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra? 32Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas. 33Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra. 34Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem. 35Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade. 36Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom; 37Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf. 38Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung. 39Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss. 40Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen? 41Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort. 42Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike. 43Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis. 44Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman. 45Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu. 46Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan. 47Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man. 48Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen. 49Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå. 50Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man; 51Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike; 52Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; 53Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit. 54Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå. 55Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var; 56Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.