Heb 3 | SweKarlXII1873 | STEP | Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Apostelen, och öfversta Presten, den vi bekännom, Christum Jesum;

‏ Hebrews 3

1 Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Apostelen, och öfversta Presten, den vi bekännom, Christum Jesum; 2 Hvilken trogen är honom, som honom gjort hafver, såsom ock Moses, i allt hans hus; 3 Så mycket större äro värd än Moses, som han hafver större äro, som huset byggde, än sjelfva huset. 4 Ty hvart och ett hus bygges af någon; men Gud är den, som all ting gjort hafver. 5 Och Moses var trogen i allt hans hus, såsom en tjenare, de ting till vittnesbörd, som framdeles yppas skulle; 6 Men Christus, såsom en Son, i sitt hus; hvilket hus vi ärom, om vi annars förtröstningen, och hoppsens berömmelse, intill ändan fast behålle. 7 Derföre, såsom den Helge Ande säger: I dag, om I fån höra hans röst, 8 Så förhärder icke edor hjerta; såsom skedde i vredene på frestelsedagen, i öknene; 9 Då edre fäder frestade mig; de bepröfvade, och sågo min verk, i fyratio år. 10 Derföre vardt jag vred på detta slägtet, och sade: Alltid fara de ville med hjertat; men de visste icke mina vägar; 11 Så att jag ock svor i mine vrede: De skola icke komma uti mina rolighet. 12 Ser till, käre bröder, att tilläfventyrs uti någon edra icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrå lefvandes Gud. 13 Utan förmaner eder sjelfva alla dagar, så länge det nämnes: I dag; att ingen ibland eder blifver förhärd, genom syndenes bedragelse. 14 Ty vi äre delaktige vordne af Christo; om vi annars trona, som vi begynt hafve, fast behålle intill ändan. 15 Emedan det sägs: I dag, om I fån höra hans röst, så förhärder icke edor hjerta, såsom skedde i vredene. 16 Ty somlige, som henne hörde, förtörnade honom; men icke alle, som farne voro utaf Egypten, genom Mosen. 17 Men hvilkom var han vred i fyratio år? Var han icke dem som syndat hade, hvilkas kroppar förföllo i öknene? 18 Men hvilkom svor han då, att de icke skulle komma in i hans rolighet, utan dem otrognom? 19 Och vi sem, att de icke kunde ingå, för otrones skull.