1Cor 12 | SweKarlXII1873 | STEP | Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.

‏ 1 Corinthians 12

1 Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder. 2 I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren. 3 Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda. 4 Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en. 5 Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en. 6 Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom. 7 Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns. 8 Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom; 9 Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom; 10 Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse. 11 Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes. 12 Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus. 13 Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda. 14 Ty lekamen är icke en lem, utan månge, 15 När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom? 16 Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom? 17 Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten? 18 Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville. 19 Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen? 20 Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en. 21 Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet; 22 Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden. 23 Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest. 24 Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt; 25 På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva. 26 Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med. 27 Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del. 28 Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål. 29 Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare? 30 Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda? 31 Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.